Det är okej att göra själv

(null)

"Kan själv". De ord många barn envist yttrar, ibland till föräldrarnas stora förtvivlan. Men av någon anledning verkar de självsäkra & målmedvetna orden försvinna med tidens gång. Allt som vi blir äldre har det blivit "pinsamt" att själv fixa. Och en stämpel i pannan med orden "fattig" som ett sorts skällsord & misslyckande från allmänhetens syn. (Att vara fattig är inget fel eller dåligt enligt mig!). Men det har också blivit förknippat med en sorts lyx & rikedom att låta andra göra åt en. Samt att i dagens samhälle där allt ska pressas in & tidsoptimeras pga stress & dygn som verkar kortare än 24 timmar, har präntats in att det är en ren förlust i tid att göra något själv.

Tyvärr tycker jag att minimalismen har nästan förvärrat detta tankesätt. Att det tagits svart på vitt att "tid ska inte slösas på prylar", därför ska ingenting göras med egna händer. Men jag håller inte med. Det är inget misslyckande att göra själv. 

All den tid jag frigjort med minimalism har gjort att jag i godan ro kan sätta mig & lappa kläder, limma en tavelram, spackla i & måla ett hack i en dörr. Utan att känna det som att "tiden sprutar iväg" utom min kontroll. Jag kan ta mig tiden att vara nyfiken, vilja lära mig, prova, misslyckas & försöka igen. Känna den härliga känslan frihet i att själv kunna fixa.

På bilderna är byrån vi fick av förra husägarna & som jag gjorde om. Skenorna till lådorna av gammal plast sprack sönder & gav med sig totalt. Men... Lite tid, lite planering, lite spillvirke i trä & lite fix & trix... sedan var byrån som ny igen.

Lagad med tid.
Lagad med återbruk.
Lagad med händerna.

Alla nöjda... ja, förutom Madame då som inte längre kunde använda byrån till sovplats när lådans skenor blev fixade 🙄🐱💤

(null)

katt minimalistinnan återbruk
0 kommentarer