Vad tycker familj & vänner?

 
I ett av mina första inlägg på Instagram (2015-08-03) skrev jag mycket kort om familj & vänners bemötande av min nya livsstil som minimalist.
 
"Varken familj eller vänner förstår eller stöttar mitt val att bli minimalist & viljan att leva mer genom mindre. Det gör vissa dagar ganska jobbiga & emellanåt kan irritation & konflikterna hänga i luften. Men jag hoppas att de en dag ska finna inspiration i vad jag gör & gjort."
 
Nu har det gått ett par år sedan dess & jag tänkte berätta för er om vilka förändringar som skett. Jag hoppas att det ska kunna inspirera & ge hopp till er som blir motarbetade av er omgivning ❤️
 
 ▫️
 
När min minimalistiska resa först började under andra halvan av 2013 var det inget som jag egentligen berättade för någon. Jag bodde ensam i en etta i Slottsstaden i Malmö, som svämmade över av prylar. Min inkörsport till minimalism var mättnad på prylarna & statusjakten, kombinerat med att hela lägenhetskomplexet var drabbat av ohyra & att jag kände mig kvävd. Jag satte igång med att rensa & i första taget slänga sådant som bara var rent skräp. Efter att jag nåddes av ett nytt sorts lugn när prylar åkte ut fortsatte jag rensa & började även sälja & skänka det jag inte hade användning för. Någonstans tidigt i den här processen kom jag över begreppet & livsstilen minimalism på nätet & började läsa & titta på olika YouTube-videos om ämnet.
 
Jag minns inte när eller hur jag presenterade det här för min familj & vänner, men däremot minns jag deras reaktioner.
 
 ▫️
 
Föräldrarna
Mina föräldrar har alltid haft olika syn på prylar & ägande. Medan min pappa på vissa plan är starkt minimalistisk & överlag inte intresserad av prylar & ägandet, är min mamma precis tvärtom & har alltid sparat på det mesta. Min pappa har varit den som gett pengar istället för prylar, eller bidragit / köpt sådant som jag verkligen önskat mig & behövt. Och min mamma har tyckt om att köpa små presenter lite hela tiden utan att det överhuvudtaget funnits en behovsanalys. Ett exempel är små prydnadssaker med fina texter & citat på.
 
Trots deras olikheter blev första reaktionerna från dem lika. De uttryckte en oro & nästan rädsla inför att jag gjorde något jag, enligt dem, bittert skulle ångra en dag, att jag var inne i en sorts fas. Ungefär som när jag var tonåring & experimenterade med olika klädstilar, musik & smink.
 
Samtidigt hade min pappa i bakgrunden en positiv inställning till att minska "skräpet" som upptog mitt hem, men han var uppriktigt orolig att jag skulle ångra mig. Ett tag trodde jag nästan de skulle be mig packa ner allt i flyttkartonger & skicka upp på deras vind för att jag sedan när denna "fas" var över, lugnt skulle kunna återförenas med alla prylar.
 
Det blev helt enkelt lite av en kulturkrock & även om de aldrig kritiserat mig alltför hårt har jag fått stå på mig. Speciellt när det uppstod enorm irritation runt jul & födelsedag pga att jag önskade mig ingenting.
 
Idag är de enormt positiva till min minimalistiska livsstil då de fått se hur lycklig det gjort mig & att det inte handlar om något självplågeri eller extrema utmaningar i subtraktion när jag gjort mig av med prylar. Faktiskt har de själva börjat städa upp lite & berättar stolt om det. De har även börjat plastbanta & funderar lite kring miljöfrågor.
 
▫️
 
Min lillebror
Precis som mina föräldrar var min lillebrors första reaktion & åsikt att jag skulle ångra mig. Det fanns ett uns av irritation & vilja att himla med ögonen åt den här märkliga idén som var så tvärtemot den han kände mig som.
 
Lite mindre än ett år efter att jag börjat med minimalism flyttade han till en egen lägenhet. Den var snabbt fylld av prylar, dock inte alls på den extrema nivå som jag haft. Han hade länge haft en dröm om att bli journalist, helst av allt frilansjournalist & nu hade han börjat lockas av att kunna leva i en frihet av att resa runt. Snart kom livsstilen digital nomad till hans kännedom.
 
Om jag minns rätt så var det efter att han den hösten gjorde en fantastisk resa helt på egen hand & gick ner över 50 kg, som han började fundera kring & bli sugen på minimalismen. Det började med att jag berättade för honom om hur jag lyckats sälja mycket saker via @traderacom & fått in stora summor. För det dröjde inte länge innan jag hjälpte honom komma igång med sin försäljning där.
 
Idag har han sedan ca ett år sagt upp sin lägenhet, sålt & gett bort alla möbler & prylar. Reser med två väskor genom hela Europa & arbetar som frilansjournalist inom sport. Jag har skrivit ett inlägg om det tidigare.
 
Jag kan lite blygsamt, men stolt säga att jag introducerade något som gjorde drömmen till verklighet. Och det är min bästa gåva till honom. Vi pratar ofta om livet på ett sätt vi inte gjort innan när ekorrhjulet & prylar stått i fokus & har en väldigt fin relation som jag värdesätter något så väldigt högt.
 
▫️
 
Exet
När jag blev en aspirerande minimalism var jag i ett väldigt olyckligt förhållande som särbo. Det fanns inga planer från hens sida på att vi skulle flytta ihop & vi träffades ca en gång i månaden trots att vi bodde ca 15 minuter ifrån varandra med bil (en timme med cykel).
 
Rensandet, fokuset på det & mitt nyvunna brinnande nyfikna intresse för minimalism gjorde att jag släppte lite taget om hur deprimerande relationen var. 
 
När jag presenterade hur glad den här omställningen gjort mig & jag äntligen efter mycket om & men fick hen till att vilja titta förbi i min lägenhet möttes jag av en reaktion som att jag blivit sinnessjuk. Det blev en enormt negativ effekt & jag kände att istället för att börja bygga något nytt tillsammans så sprack det ännu mer.
 
Efter ett par år var jag fortfarande kvar i relationen, men vi gled bara ifrån varandra allt mer. När vi i något desperat undermedvetet försök till att rädda relationen valde att åka på semester fick jag inte vara med & bestämma. Hen skulle överraska mig. Det blev en vistelse i Ullared med stughyrning under 3 dagar. 
 
"Nu ska vi bota dig, för här kommer du inte kunna motstå att handla. Så fyll nu vagnen!"
 
Jag minns fortfarande orden & hur allvarlig hen var. Att det här var "sista chansen", nu skulle den onda anden drivas ut ur mig, jag skulle befrias. Men istället blev jag upprörd & ledsen inombords. Jag insåg där & då att det här kommer aldrig någonsin fungera.
 
Medan jag ville odla, vandra i naturen & prata om livet satt hen på Blocket & drömde om allt större & kraftigare bensinslukande bil, beställde varje månad diverse små gadgets som sedan bara låg i ett hörn, & hen konsumerade skräpmat & tv som aldrig förr.
 
I slutet av den sommaren hade jag tagit beslutet att jag skulle bygga mig ett tiny house & bo där själv.
Mindre än ett år senare ställer jag hen mot väggen i en sms-konversation om vår relation som slutar med att vi inte pratar på nästan en vecka. Därefter får jag ett sms om att vår relation är över, men ändå ska fortsätta (många frågetecken kring det från min sida). Jag ser det som min väg ur denna destruktiva situation som varat i nästan 6 år & väljer att inte svara. Sedan dess har vi inte haft någon kontakt.
 
Relationen klarade inte min omställning. Även om det där & då var mixade känslor kring hela situationen vet jag idag att det var det bästa som kunde hända för vi hade ingenting gemensamt längre.
 
▫️
 
Vännerna
Jag har enbart haft vänner periodvis i mitt liv. Det finns t.ex. inga barndomsvänner eller ens vänner från högstadie & gymnasie. Utan alla har de kommit & gått genom livet.
 
När minimalismen trädde in i mitt liv hade jag en ganska fin skara av vänner & bekanta som varit med mig i uppemot fyra år.
 
I processen att rensa började jag finna mig själv som om jag legat begravd under alla prylar. Jag valde att byta klädstil & slutade sminka mig då jag insåg att det var vad jag verkligen ville & det fick mig att må så mycket bättre. Jag slutade även att färga håret i olika färger eller bära färgglada peruker.
 
"Du var mycket roligare när du klädde dig alternativt.
Det var alltid så spännande att se vad du skulle ha för nya kläder.
Jag tycker du har blivit så mycket tråkigare nu."
 
Där var många av dessa "vänner", bekanta & ytligt bekanta som helt & hållet gick upp i rök efter att jag slutade klä mig alternativt till vardags. Även om mina förändringar inte skedde över en natt & jag uttalade mig aldrig ens om minimalismen.
 
En hel del blev dock otroligt glada över att de kunde ta del av & köpa prylar som jag gjorde mig av med. Samtidigt som de inte gillade att jag "gav upp" mina ägodelar. Där blev en sorts negativ syn på mig. Jag förlorade det värde jag haft i deras ögon. När prylarna & statusen försvann, & endast mitt nakna jag stod kvar var jag inte längre intressant.
 
Samtidigt som det här var otroligt psykiskt pressande så kunde jag nu reflektera över ordet vänskap & jag började rensa upp i mina kontaktlistor på både mobil & sociala medier.
 
Efter några månader satt jag en kväll i min lägenhet helt ensam med februarimörkret utanför & det sköljde över mig med en ensamhet likt en stor tung filt. Jag insåg & vågade erkänna att jag hade ju inte ens en äkta vän. Det var ingen som hörde av sig, ingen som var intresserad av att träffas när jag tog kontakt. För nu hade min fasad ändrat karaktär. Ingen ville vara med mitt riktiga jag. Samtidigt som det slog mig hårt var den där tunga filten väldigt värmande med sin sanning. Jag kände mig stärkt & på något sätt befriad. Nu hade jag ju faktiskt ändå gjort ett eget val & jag vågade stå fast vid det - för det gjorde mig lycklig. Jag hade hittat min väg nu.
 
Idag har jag fortfarande inte kontakt med någon från den tiden & jag har nu endast ytligt bekanta. Jag har nog hittat tillbaka till den jag verkligen är då jag alltid egentligen varit väldigt ensam & trivts med det. Den vänskap som jag fått känna på genom prylar & status är ingenting jag har längtan till. Idag kan jag känna en mycket större & starkare gemenskap & äkthet genom likasinnade på Instagram & alla underbara följare (som jag känner en stor ödmjukhet inför att ha!)
 
 ▫️
 
Min man
Vi träffades via en dejtingsida & på första dejten var vi båda väldigt öppna & ärliga mot varandra. Jag berättade att jag praktiserar minimalism & har en passion för ekotänk & klimatfrågor. Även om vi på vissa plan direkt passade så bra tillsammans fanns det stora olikheter. Vi båda hade en önskan om att få bo på en plats med natur & kunna odla i sin trädgård. Men på biten minimalism blev svaret "Bara så du vet kommer jag aldrig någonsin att bli minimalist". Egentligen förväntade jag mig ingen annan inställning heller, speciellt inte första gången livsstilen presenteras.
 
Vi fortsatte träffas & för att imponera & göra inttryck på mig valde han att städa undan i sin lägenhet, & göra den mindre invaderad av synliga prylar. Det dröjde dock inte alls många dagar innan han själv insåg hur skönt det kändes & hur han med ens trivdes bättre med något mer öppna ytor & att mindre saker slogs om synfältet.
 
Tillsammans plastbantade vi först köket & sedan resten av hemmet. Vi städade ur lägenheten, förråd & garage.  Först ville han inte ta på sig en titel, men nu säger han stolt "Jag är minimalist" & presenterar oss som minimalister när det pratas om livsstilar.
 
Det som är riktigt intressant här tycker jag är hur han genom att prova på fick en insikt. Något som går emot allt han tidigare praktiserat, men som föll honom i smaken. Han vågade bryta upp en aning & göra en förändring som gjorde att han slutade att hela tiden förlägga saker & varje morgon behöva leta efter något innan det blev en stressig resa till jobbet.
 
Även om jag hade kunnat rensa ut otroligt mycket mer från vårt hem så är vi ändå på en fin nivå tillsammans där båda trivs & mår bra. Vi åker inte & shoppar utan spenderar tid med varandra & glädjs åt det vi har.
 
 ▫️
 
Svärmor & min mans släktingar
Min man var väldigt ivrig med att vilja dela med sig av sin nyfunna lycka i att praktisera minimalism, något som gjorde mig aningen orolig då jag hade min erfarenhet från familj & vänner. Det mottogs med allt annat än positiva reaktioner. Ingen förstod riktigt från början, för varför skulle en vilja göra sig av med saker? Det blev bestörthet när han berättade om vilka summor han fått in på att sälja saker. Helt enkelt lades det mer värde i att prylen nu inte fanns i lägenheten eller förrådet, än att den hade inbringat pengar som skulle kunna glädja i nuet & framtiden.
 
Jag kände ett litet obehag & tyckte alltid det var jobbigt när detta togs upp då det var så tydligt att detta var en idé han fått sedan han träffade mig.
 
Precis som från mina föräldrar var hans släktingar inställda på att han skulle ångra sig.
 
Men tiden gick & när han presenterade att vi sparat ihop 100.000 kr på b.la ha sålt sådant vi inte använder mottogs det chockartat, men med en stor glädje. De förstod inte hur det kunde vara möjligt. Jag tror det var här som de flesta faktiskt såg något positivt i det vi gjorde.
 
Svärmor uttryckte sedan en önskan om att rensa undan i sina förrådsrum i källaren på huset. Vi hjälpte båda till & sedan tog min man även tag i garaget. Den tacksamhet, lättnad & sanna glädje med tårar som hon uttryckte efter att hon fick se resultatet var helt underbar.
 
 ▫️
 
Våra gemensamma vänner
Jag & min man har ett par gemensamma vänner som redan från början lärt känna oss som att vi är minimalister & plastbantare. Ibland kan de anmärka med ett litet skratt "Nej visst, ni är ju minimalister/plastbantare". Men här har det inte alls blivit "en grej" av att vi har den här livsstilen & jag tror det är för att de aldrig sett någon omställning, samt att det är inget vi egentligen pratar om.
 
 ▫️
 
Det är verkligen kämpigt & tufft när personer vi älskar & bryr oss om motsätter sig det som vi säger gör oss lyckliga. Men att aldrig tvinga på någon sina värderingar utan istället låta de positiva förändringarna få tala för sig är det bästa råd jag kan. I de fall det inte fungerat för mig har det såklart varit jobbigt, men samtidigt säger det sanningen om relationen till personen.
 
Fortsätt att vara du ❤️
familj minimalism minimalist vänner vänskap
5 kommentarer

Välkommen till världen

 
För exakt en vecka sedan (2017-10-06) klockan 12:24 föddes vår lilla pojke & vi blev en familj❤️👶
Han var vid ankomsten 51 cm lång & vägde 4036 gram.
 ▫️
Ni som följt med i bloggen har kanske läst inläggen "En minimalists tankar inför att bli mamma", samt "Tankar kring mitt barns uppväxt" (varav det sista jag färdigställe & publicerade mellan värkarna under morgonen i sängen på förlossningen). Där tar jag upp mina tankar & min oro inför att få barn & samtidigt leva ett normbrytande liv med minimalism, eko- & hållbarhetstänk.
▫️
Känslan av att bli mamma & att ta in det var överväldigande. Det går inte att räkna antalet tårar av glädje som rullat längs mina kinder. Att så mycket förändras under bara några sekunder är helt fantastiskt. Jag har sedan förlossningen befunnit mig i nuet på ett sätt som jag inte kan minnas att jag någonsin gjort. Varje sekund har blivit levande & andas. Mer än någonsin bekräftas att prylar, statusjakt, karriär & prestige inte betyder någonting för mig. Så mycket av överflödigt sorl som befunnit sig i mitt liv kunde sorteras ut på en sekund. Trots att hela livet förändrats & "slagits omkull" har allting fallit på plats & jag känner en sann lycka likt inget annat.
▫️
Att bara få vara med mitt barn & min man - min familj - i vår lilla värld, är det bästa jag vet ❤️
▫️
På bloggen kommer nu en kategori som heter "Minimalism & hållbarhet med barn". Det lär ju allt eftersom bli en hel del inlägg med det temat 😊
▫️
Vad är ditt bästa tips till mig som nybliven förstagångsförälder?
bebis bfoktober förlossning höstmys minimalism minimalist nyfödd
1 kommentar

Därför använder jag inte smink

❌💄❌Sedan min minimalistiska resa började 2013 har jag inte sminkat mig. Varken till vardags eller fest, men då jag arbetat som cosplayartist & vill fortsätta med det måttligt på fritiden äger jag en liten necessär med ett väldigt begränsat antal sminkprodukter (11 produkter & en borste).

▫️

Som yngre kunde jag tycka det var lite kul att experimentera med utseendet, men nu när jag sakta närmar mig 30 har den nyfikenheten helt avtagit. Precis som då jag bestämde mig för att raka av mig håret var steget att sluta med vardags- & festsmink något som fick mig att må bättre. Det var nervöst att våga lyssna på mitt hjärta & gå emot normen, men idag fyra år senare är jag väldigt glad över det beslutet 😄

▫️

❌💄❌Anledningarna:

•Bristande intresse

•Ett mindre moment i vardagen att lägga tid på

•Sparar mycket pengar

•Min hy mår mycket bättre & behöver bara enkel ansiktstvätt & en kräm

•Behöver inte kolla efter under dagen om sminket givit vika

•Tycker inte att jag ser bra ut med smink

▫️

Det här är absolut INTE kritik till alla som tycker om att sminka sig. Utan jag hoppas inspirera de som går i tankarna om att minska eller helt sluta - att ta steget & våga prova vara utan smink 😊

▫️

Jag hade en extrem problemhy som yngre & det följde med mig upp i tidiga åren som vuxen, men har nu i princip helt avtagit sen jag slutade med smink & att konstant behöva tvätta ansiktet. Det ska även tilläggas att jag dricker mycket vatten som jag tror bidrar till att ha ”renat” min hy.

▫️

Under dessa åren utan smink har jag "fuskat” ett par gånger - första & andra dejten med min nuvarande partner hade jag på mig ytterst lite puder-foundation. Men jag märkte snabbt att det gjorde ingen skillnad då han verkligen såg mig  Jag har heller aldrig tyckt att jag passar i eller ser bra ut med smink.

▫️

Då jag valt att inte visa för mycket av mitt utseende kan jag tyvärr inte lägga ut en före- & efterbild för att visa hur jag ser ut utan smink & hur min hy förändrats. Men ni får för första gången en liten glimps av mitt ansikte framifrån 😳

make-up minimalism minimalist smink
0 kommentarer