Början

(null)

Brus. Brus. Brus. Brus. Inspo. Brus. Brus. Brus. Brus. Brus. Brus. Brus. Inspo. Brus. Brus. Inspo. Brus. Brus. Brus. Brus. Inspo. Brus. Brus. Brus. Inspo. Brus. Brus. Brus. Brus... Brus... Brus... Inspo.
 
Återgivet i text min just nu ganska cyniska syn av sociala medier... & internet i stort... 😬😳🙄
 
Internet & sociala medier har mer & mer blivit ett sorts vaskande efter guld. Det är så mycket grus & ointressant som måste passeras & tas del av för att komma åt vad som faktiskt eftersöktes & ger värde 😓
 
Det finns många tankar kring detta ämne instängda i mitt huvud & jag har suttit & stirrat på ett tomt textdokument i snart en hel timme 😶 Orden kommer bara inte ut. Det är för mycket, för stort & aningen komplext 😓 Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, om det ens finns någon början, & vad ska jag egentligen säga... För frågan jag ställer mig nu är väl ärligt om det ens måste sägas något? 😮
 
Men det här får räknas som en början 🙏💚


Minimalistinnan sociala medier sociala medier detox
0 kommentarer

Tack för detta året

(null)
 
Tack för det här året, dags att vända blad & allt det där... 🙏❤️ Det här har varit ett år lite likt en ofrivillig berg-och-dalbana.
 
 
Och i korthet så rörde det sonens hälsa som vi till sist fick ordentliga svar från läkare på & nu är det mer eller mindre stabilt även om det återstår b.la en viktig kontroll i februari. Mitt i detta var vi också utsatta för en makmissbrukande bvc-sköterska som dragit in socialen, men där de valde att be om ursäkt & stängde utredningen. Allt kring sonens hälsa som jag delat med mig av & resten av den här karusellen har varit otroligt jobbigt samtidigt som det också varit en lättnad att få berätta & dela med er. Jag vill tacka så enormt mycket för allt stöd vi fått. Ni var många som tyckte att jag skulle anmäla & gå vidare vilket ett tag var vad jag tänkte. Men ärligt så orkar jag inte lägga mer energi på detta då vi nu bytt sköterska & har bra kontakt med seriösa läkare som inte är främmande för diagnosen. Så det ska bli riktigt skönt att få lämna detta bakom oss.
 
Om vi fortsätter lite djupare ner i dalen innan vi stiger mot de soliga topparna så har större delen av året präglats av att vara en obekväm & tråkig tid på Instagram. Med otroligt mycket utanförskap som än idag florerar med en officiell bild utåt om att "alla får vara med" & ord som "gemenskap" hålls högt medan det bara egentligen är en fasad. Det gjorde att jag för första gången på dessa år funderade på att ta bort eller sluta med mitt konto. Än idag är jag inte helt säker eftersom det gett mig så mycket att tänka över.
 
Och för att fortsätta på ämnet Instagram. Vad hände egentligen? Det känns som det var nyss jag hade 30 (ja, trettio) följare & undrade vilka alla dessa var som kunde finna det intressant att följa mig. Till att nu helt plötsligt tydligen vara över 5000. För mig är det helt svindlande. Detta gjorde ju också att jag för första gången helt plötsligt fick förfrågningar om att göra samarbeten & jag valde att göra några stycken. Det här var ett väldigt övervägande & även om jag tackat vänligt men bestämt nej till många som inte passat in till 110% så var det svårt att våga tacka ja till de som gjorde det. För det är känsligt & det är ju reklam. Vill jag vara en reklampelare? Är jag en reklampelare om jag samarbetar? Även här snurrar det mycket frågor & jag är fortfarande inte helt säker, men om jag får lov att viska med ett frågetecken på slutet... Jag vill nog inte vara en influencer? Så mycket nya tankar & insikter som sköljt över mig senaste veckorna & som alla ska få i tur & ordning komma ner i ett inlägg.
 
Enda anledningen till att jag skulle vilja ha 10.000 följare på Instagram är för att få funktionen i stories som alla kallar för "Swipa upp". För jag förstår, det är verkligen inte så användarvänligt att behöva trycka sig ur stories & in på min profil för att sedan in på bloggen & läsa... Dessutom skulle jag enklare kunna tipsa om äldre inlägg eller referera till dem. Men jag har väldigt svårt att se att jag skulle nå 10.000, & det är verkligen ingenting jag sätter upp som "mål".
 
Det är lite tabu att skriva om allt som inte är 100% positivt, "power" & "inspo". Men det är ofta ur dessa jobbiga & lite nedstämda perioder som det sedan föds något & en ny väg & energi tar form. Jag tror att 2018 har varit lite av en sådan. Såklart blir det ingen tvärvändning bara för att klockan slår midnatt & det ropas ut att 2019 är här. Men det är ändå ett sorts avstamp.
 
Fantastiskt har det varit att se hur allt förändrades efter sommarens extrema väder. Vi är många nu som inser vad som håller på att ske & jag tänker att det är vi som behöver kämpa också.
 
Sociala medier blev lite för stor grej under 2018 & jag har börjat bli mindre intresserad av det nu under sista månaden vilket nog märkts av. Innan detta året var mitt konto mer helt mitt eget. Jag skrev vad jag ville & utifrån mig själv helt. Behövde inte gå in i någon försvarsposition, vilket jag behövt senaste året. Jag är så ointresserad av att jag ska behöva pumpa ut svarskommentarer till varenda minimalist eller annan person som ifrågasätter att vi bor i hus, vilka kläder vi har, att det står en bil på vår uppfart, att vi skaffat barn. Det var inte därför jag startade ett Instagramkonto eller öppnade upp den här bloggen. Det här gjorde jag för min egen skull, men valde att ha den öppen som en snäll gest att låta andra få lov att titta in. 
 
Jag vill 2019 finna kreativitet & göra saker som är kul för jag är så trött på de haglande pekpinnarna & spekulationerna. Livet utan internet har börjat locka mig en del.
 
Får inte glömma att här mest säga åt mig själv att nu kommer jag sluta publicera bilder på sonen, i alla fall med ansiktet synligt. Detta har jag skrivit innan, men kände ändå att en bild då & då var okej. Dock har jag bestämt mig för att gränsen är nådd då han är strax över året. Jag har faktiskt funderat på att ta bort de jag redan publicerat, men finns de kvar så har det beslutet inte slagits i verket. 
 
Jag öppnade upp kring ensamhet, osynlighet & social fobi här på bloggen vilket känts som positivt även om det såklart är en krävande & påfrestande process rent emotionellt. Men jag tror det är nyttigt både för mig & kanske världen att det ges om så en ynkligt liten röst.
 
Det finns så mycket funderingar i mitt huvud just nu att det egentligen är svårt att knyta ihop & få till en avslutning på det här inlägget. Redan nu känns det otroligt spretigt i jämförelse med hur jag brukar skriva, men har låtit tankarna bara få komma ner precis som de är. 
 
Vi får helt enkelt se vad 2019 bär med sig, jag ser i alla fall fram emot alla utmaningarna som börjar & att samtidigt ta ytterligare steg mot ett liv i mer frivillig enkelhet.
 
 
 
(null)     
 
2018 Minimalistinnan best nine
2 kommentarer

Notis i Camino Magasin

(null)

Var på biblioteket & fick veta att de hade Camino Magasin där att låna. Hittade en liten notis om mig i ett av nummerna 😳 Första gången som Minimalistinnan syns i media... (Om intervjun på Blocket.se inte räknas).

(null)

camino camino magasin minimalistinnan
0 kommentarer