Hållbara relationer

 
 
🍄 Att välja bort giftiga relationer kommer ofta som en naturlig följd i resan mot ett mer hållbart liv & minimalism.

"En relation ska stärka & bära, 
inte tynga & tära". 

Ett hållbart liv innebär inte bara att skippa engångsartiklar, dra ner på köttet, avstå flyget & liknande. Det handlar också om att fylla livet med hållbara relationer. Mår vi inte bra kan vi inte ta de steg som krävs & ställa om till en hållbar livsstil i övrigt eftersom de giftiga relationerna dränerar oss & skapar en stress som gör att motivation & glädje sipprar bort. 

@odd.eco tog för ett tag sedan upp det här med hållbara relationer & det fick mig att fundera lite extra. Att vara en extrem introvert med en svår social fobi gör mig nog än mer känslig för dessa giftiga relationer.

De senaste åren har jag börjat förstå, verkligen inse & så smått börjat våga applicera styrkan i att ta bort människor från mitt liv som jag inte har en hållbar relation till. Såklart är det viktigt att finnas för de som behöver en. Alla går vi genom tunga, djupa & mörka stunder, då är det väldigt viktigt att vi kan känna tilliten & våga vara ledsna, att vi kan ge varandra tröst, stöd & hjälp. Men detta är ömsesidigt i en hållbar relation.

🍄☠️ Exempel på giftiga relationer:
• Personer som pratar negativt & kritiserande ur alla aspekter & inte bara har en nedstämd period i livet.

• Personer som bara bryr sig om sig själv & gång på gång bryter löften, ställer in träffar & prioriterar annat.

• Personer som vill etablera en relation utifrån ens "status". Tex jobbtitel, antal följare på Instagram, utmärkelser, kontaktnät m.m

• Personer som "måste" prata illa om andra & jämt har negativa åsikter att framföra.

• Personer som bara tar men aldrig ger.
 
Det finns många fler, men det var några exempel.

Förut har jag ofta haft kvar giftiga relationer av rädsla för eventuella konsekvenser, men det är viktigt att inse sitt eget värde - sin rättighet att få må bra. Idag kan jag göra mer abrupta avslut. Jag känner att jag haft min beskärda del av konfliktlösningar, långa diskussioner med saker som ska "redas ut" som aldrig tar slut, sömnlösa nätter av gråt & ont i magen. Jag väljer idag hellre att tacka helt nej eller backa till sådant avstånd att relationen inte längre är tärande & giftig för mig.
 
Jag vill ha genuina människor i mitt liv ❤️
 
     


giftiga relationer hållbar livsstil hållbara relationer hållbart kärlek minimalism minimalism och relationer minimalistinnan relationer vänskap
3 kommentarer
Händelsevis

Detta tycker jag ofta riskerar att bli en osympatisk del av minimalismen. Bra att du tar upp att man ska låta vänner ha en dålig period. Men om man ska tillåta en dålig period, finns det då en gräns för hur lång den får vara? Hur länge får en relation vara tärande innan den ska rensas bort?
Jag har vänner med psykisk ohälsa som troligen aldrig blir friska och därför är rätt tärande hela tiden. De relationerna kommer jag ju givetvis inte avsluta ändå!
Jag blev också rätt nyligt bortrensad själv. Det var otroligt smärtsamt att få veta att vår relation var tärande för den andre. Jag hade ju hellre sett att vi försökt prata om det och inte bara bryta tvärt när det var jobbigt.
Det käns ändå som att du ser skillnaden men jag kan inte ungå att tycka att det är rätt kränkande och nedvärderande att se andra människor som något man kan rensa bort.
Hur tänker du kring det?

Svar: Jag håller med dig på så vis att där kan bli en både osympatiskt & väldigt känslokall sida av minimalismen, men som med allting annat är det individuellt. Varje relation är olika. Jag tror inte det finns ett exakt korrekt svar helt enkelt. Det här inlägget skrev jag också ganska så kortfattat, det hade ju kunnat vara en hel bok egentligen med tanke på hur djupt det kan gå.
Jag har blivit bortvald väldigt många gånger i mitt liv, mycket pga att jag inte velat vara tillräckligt "cool" eller att personen själv varit en giftig person i grunden som valt bort mig när andra med "högre status" kunnat bokas in på träffar. Men sen har jag även bara blivit bortvald pga att personen inte ansett mig som värd att prioritera i sin kalender. Det smärtar, såklart. Samtidigt så med lite avstånd till det känner jag att då innerst inne var ju relationen inte värd det eftersom jag tydligen värderade den högre. En relation bör ju vara så jämnlik som möjligt, tänker i alla fall jag. (Jag tror det är så en relation är & förblir hållbar / hälsosam).

Att bryta tvärt har jag gjort de gånger det verkligen inte är värt att diskutera för jag vet att personen kommer bara att älta allting om & om igen för att få sin vilja genom & där det liksom inte finns någon omtanke. Eller där det alltid ska snackas skit & illa om andra. Då är jag (kanske tyvärr?) sådan som inte ger det en chans till att redas ut.

Det är svårt.. en trampar på tår hur en än gör kan jag känna ibland. Det gäller att göra det som känns rätt utan att medvetet såra den andra.

Jag ser verkligen INTE andra människor som något som ska/kan rensas bort. Men det handlar ju faktiskt om att vi kan ha relationer som skadar oss & det tycker jag inte någon ska behöva ha. Jag stannade kvar i ett förhållande närmare 6 år där jag hela tiden blev väldigt nedvärderad, sexuellt misshandlad, psykiskt misshandlad... För jag hela tiden var rädd för att såra om jag lämnade, vilket jag också fick höra när jag påpekade om vi kanske skulle ta en paus.

Jag försöker att inte se någonting svart eller vitt, jag var kanske otydlig i detta inlägget med det. För jag brukar försöka ha med att det jag skriver utgår bara från mina egna erfarenheter & så som jag har det just nu & så...

Jag har även sagt nej tack till relationer som går ut på att träffas, äta något sjukt onyttigt & sitta & titta på film helt tysta & sen tycka att "nu har vi haft trevligt & umgåtts". Inte enligt mig. Det är inget för mig. I de fallen blir jag ju udda & kanske även sedd som elak. Men sanningen är ju att jag är inte rätt person för dem eftersom jag inte uppskattar de aktiviteterna.

Personer med psykisk ohälsa tycker jag att en ska försöka stötta så gott det går, men det finns ju också en gräns. Det kan behövas professionell hjälp. Jag skulle t.ex. inte klara av att ha en vän som jämnt & ständigt gick så långt som att hota med att skada sig själv, ringa mitt i nätterna & gråta floder. Klart att jag så länge det varit hållbart för mitt mående att jag hade ställt upp & brytt mig. Men till sist blir ju jag också så skör, nedstämd & ledsen att jag inte heller orkar & att jag kommer behöva hjälp. Då är den situationen inte hållbar längre.
Minimalistinnan

Ida

Att rensa bort giftiga relationer är fruktansvärt viktigt.
Du gör inte bara dig själv en tjänst som får mer energi och mer glädje i ditt liv utan du ger ditt barn en mamma som mår lite bättre.
Sen hur den personen som blir utrensad känner sig är absolut inte ditt problem, utan personen i fråga får själv klura ut hur han/hon skall gå vidare.
Det låter kanske lite egoistiskt men om det har gått så långt att man inte klarar av realtionen mer så tycker jag att man måste ta vara på sig själv.
Ibland har man överskott till en förklaring och ibland klarar man inte av mer än att gå vidare själv.
Du är så stark som kommit såhär långt i ditt tänk och jag tycker det låter som du bygger upp tydliga ramar runt hur du vill att ditt liv skall se ut.

Svar: Det är ju så väldigt individuellt i varje relation för de ser ju så olika ut, men verkligen... ibland är det bäst att vara stark i sig själv & gå sin egen väg.
Jag försöker verkligen att göra det, alla gånger går det inte. Trots att jag idag med erfarenheterna från många destruktiva & giftiga relationer försöker att se med klara ögon så hamnar jag också med personer som inte är hållbara för mig. Men att vara medveten & uppmärksam på signaler tror jag hjälper en ❤
Minimalistinnan

Händelsevis

Givetvis ska ingen behöva vara i en relation där misshandel förekommer, det är givet tycker jag.
Men jag upplever att det gått lite mode i att man ska rensa bort relationer som om det var slit och slängprylar. Det skrivs i media etc om att inte glömma att rensa i relationerna nu när man ändå rensar i garderoben. Det är ju den sortens rens jag vänder mig emot.
Att alltid se en relation som något man ska få avkastning för. Ger den inget ska den bort! Det blir som ett företagstänk även mellan människor. Sjukt osympatiskt. Tänk bara om vi skulle börja göra så med våra barn. "Ger du mig inget tillbaka vill jag inte vara med dig!" så skulle ju INGEN göra. Ändå gör vi så med våra partners,vänner,familjemedlemmar.
Beträffande psykisk ohälsa tar ju proffesionell hjälp inte bort behovet av vänner. Alltså jag som vän ersätter inte läkaren lika lite som läkaren ersätter mig. Båda behövs.

Jag triggas ju ingång av detta, det hör du ju. Och har bloggat om det tidigare. Men jag blir så otroligt ledsen av att se mellanmännskliga relationer behandlas på samma sätt som prylar på löpande bandet. Allt ska effektiviseras och förbättras, svinn ska intr förekomma och slöseri med energi är att förakta. Allt sånt passar bra i en fabrik. Men hör inte hemma runt fikabordet med vännerna eller i en familj.

Svar: Jag håller med dig i att det nu när minimalism & att rensa prylar blivit en av de stora trenderna så har det även blivit många inslag av att "rensa mer än prylar", där då relationer kommit in.
Tycker absolut inte att relationer måste vara något jag ska "tjäna på". Då går hela syftet för mig med vänskap förlorat. Det är ingen aktie liksom... Jag tänker inte nämna några exempel, men det finns väldigt många minimalister som idag bara ska sätta värde på andra människor i om de tillför något i deras liv, annars kan de typ dra åt helvete. Det tycker jag är tråkig inställning. Jag skulle aldrig välja vänner utifrån "vad jag kan få", om de har en pool jag kan glassa runt i på sommaren, om de har ett brett kontaktnät, om de är duktiga & villiga att hjälpa mig anlägga ett odlingsland... Nej, det tycker jag är en ful & trist inställning. Jag har själv blivit utnyttjad på det sättet, dock inte av minimalister. Men jag tycker att en giftig relation är just personer som ser andra som en ren & skär tillgång & ska mäta dem efter vad de "kan ge".

Jag menade absolut inte att en läkare, psykolog, kurator eller liknande skulle vara en ersättare av en vän. Men ibland räcker ju inte en vän till när de finns psykisk ohälsa, det kan ju behövas en professionell utomstående roll också för att skapa mer balans. Jag kan inte prata i mer än egna erfarenheter & jag går till samtalsterapeut, jag tror det hade varit otroligt tärande på förhållandet om jag inte skulle ha den kanalen att ventilera & prata ut om jobbiga händelser. Där kan jag få helt andra svar. Menar inte att vi ska be någon "söka hjälp" & sen sluta höra av oss... Det där har jag själv blivit utsatt för när jag varit ledsen & velat prata med en vän. Men jag har haft en vän där vi gled isär pga annat, men hen hörde bara av sig när hen mådde dåligt & det var hot om självmord, att skada sig & bara ältande av en massa tråkiga & negativa saker. Jag lyssnade, tröstade, stöttade... men efter ett par år märkte jag hur nedstämd jag själv blivit & att det blev värre när vännen hörde av sig. Jag klarade inte av att hantera den situationen & där tycker jag att det blir en giftig relation. Den behöver ju inte brytas, men den behöver förändras för att båda parter ska ha en chans att må bra.

Jag hoppas att du inte uppfattar det som att jag uppmanar till att rensa relationer & slänga bort människor. Mitt inlägg var menat till att uppmana till att inte försätta sig i situationer där en blir utnyttjad eller rent av ledsen.

Nu blir det här ett dåligt exempel då det blir utifrån en aktivitet med prylar... Men jag gillar inte heller den här hetsen & stressen kring att allt ska effektiviseras & varje liten sekund i livet ska "ta oss framåt"... Har mycket tankar kring det här med "personliga varumärket" t.ex. där jag tycker att individens liv plötsligt ska se ut som ett (jävla) företag... & det är jag väldigt trött på för jag tycker det skapar så mycket negativt. Men till exemplet... Det är ju knappt tillåtet att tycka det är härligt att lägga tid på att laga ett trasigt plagg... Nej, det ska vi ju lämna in till ett företag istället.

Men liksom att vi lägger ner egen tid på att laga plagget, ska vi ju också lägga ner tid på att vårda en relation ❤

Jag hoppas du förstår hur jag menar... för det här inlägget var som sagt verkligen inte om att öppna upp sin kontaktlista & börja radera nummer eller gå in på Facebook & ta bort vänner.

Jag har inte samma möjlighet längre till att skriva extremt långa inlägg som jag kunde göra förr, & ingen verkar vilja läsa långa inlägg längre, så försöker hålla de kortare. Det var kanske dumt av mig.

Men jag menar aldrig något illa. Jag vill ingen något illa. Jag menar inte att provocera eller att göra någon arg eller ledsen. Ibland när jag t.ex. skrivit om att jag aldrig flyger & liknande så förstår jag att det blir provocerande, men jag är inte ute efter att göra det.

Det är så svårt att skriva om något, för d
Minimalistinnan