Att rensa bland intressen

 
(null)
Precis innan minimalismen trädde in i mitt liv var det nog som allra rörigast. Enorma mängder av projekt i alla möjliga stadier, former & storlekar, men främst i planering. Allt skulle göras, men ingenting blev egentligen gjort. Jag forserade fram på ett, för mig nu, obehagligt sätt, desperat i att inte vilja missa något & att jag skulle hitta "mitt riktiga jag", detta trodde jag skulle träda fram genom konsumtion. Ett ganska sorgligt liv där jag tagit mig vatten över huvudet på alla plan, men det jag minns som lite extra hemskt med tanke på att det bör få vara en fristad, var alla hobbies & intressen jag intalar mig själv att jag hade. Det har hunnit gå fem år sedan mina första stapplande steg mot minimalismen skedde, men jag ska försöka minnas vilka alla dessa var.
 
Teckna & måla, cosplay, fotografering & redigering av bilder, videoproduktion, sång, airsoft, skriva, simma, pyssla, läsa, blogga, göra hemsidor, alternativt mode, alternativt smink, asiatiska dockor, titta på film & tv-serier, åka på event runt om i hela landet, spela tv- & datorspel, baka...
 
Vi stoppar där. Jag kan idag inte förstå hur jag ens kunde få för mig att försöka placera in alla dessa pusselbitar i mitt liv. Förvisso bodde jag ensam utan familj eller socialt umgänge på den tiden, men det är fortfarande på tok för överväldigande. Det var en sorts jakt. Jag kastade mig in i allt som kändes lite skoj eller tilltalande. Köpte material & prylar innan jag knappt ens hunnit fundera två minuter. 
 
Allt eftersom minimalismen kom djupare in i livet förstod jag också att mer än hälften av dessa "intressen" var skapade utifrån en slags tanke om hur jag ville bli uppfattad av andra. Det var inte jag på riktigt, utan i ett desperat sökande efter mig själv var det som om jag tog på mig olika kostymer & inbillade mig att jag kunde passa i dem.
 
Jag tror det finns en rädsla hos många i att vi ska missa något, därför tackar vi ja till allt i livet. Men i detta tror jag vi råkar tacka nej till oss själva. Även i fall som detta. Vi tror oss säga ja tack till den vi är, eller den vi anser oss att vi borde vara. Men i denna desperata jakt skapar vi någon som inte är vi, vår inre kärna försvinner djupt ner bakom alla lager av kulisser.
 
Idag är jag otroligt aktsam med min fritid. Och om vi låter ordet sjunka in en stund. Upprepar det, "fritid... fritid... fritid". Hör ni samma som jag? "Fri-tid", "Fri tid".
 
Den tid som är vår, där inga måsten bör råda, för då har den redan gått förlorad. Den tiden ska fyllas av antingen något som vi verkligen genuint känner för - eller möjligen ingenting alls. Bara få lov att vara. Andas & ta in nuet, känna hur tiden saktar ner & som i en lugn puls förflyter & bär med oss 🙏❤️☀️
Minimalistinnan fritid fritidsintressen hobby livet innan minimalism minimalism minimalist minimalist i sverige svensk minimalist
0 kommentarer