Tankar kring mitt barns uppväxt

 
På mitt BF-datum väljer jag att dela med mig fler av mina tankar kring att bli förälder & ha en livsstil som skiljer sig en del från samhällets normer.
▫️
Jag antar att rollen som förälder är något som på något naturligt sätt faller sig in. Men jag bär på en oro över hur vår, främst min, livsstil, tankesätt & värderingar krockar med samhället, & hur detta ska påverka vårt barn. Särskilt rädd är jag för att han ska känna sig annorlunda på ett negativt sätt - en sorts utanförskap. Att han ska bli besviken på oss & känna att han inte fick den barndom han önskade & hade mått bra av.
▫️
 
Ett exempel är att istället för att åka till lokala leksaksaffären eller varuhuset & låta honom välja ut en eller två leksaker kommer vi att scanna Blocket & Tradera efter de leksaker han vill ha & som finns i lite större paket. När det står en cykel på önskelistan kommer vi välja en begagnad eftersom vi önskar få in ett beteende & självklarhet att i första hand söka secondhand.
▫️
För ett par månader sedan var här en "Monstertruck Show" på besök. Jag känner inte att jag varken vill eller kan stödja den typen av verksamhet & underhållning. Skulle han fascineras av fordon söker jag hellre upp ett event där det går att få åka med i en Tesla. Men här kan det genast bli svårt då resten av kompisar & klasskamrater kan ha besökt Monstertruck-eventet.
▫️
Vi kommer inte att åka på utomlandsresor. I alla fall ingenting som kräver flyg. Och varken jag eller min man har något intresse eller behov av att resa. Vi gör gärna endagsutflykter. Kanske kan vi tänka oss att vara borta ett par dagar. Då vi bor nere i Skåne är Danmark & Tyskland enkla resmål, möjligen Norge också. Men det är där gränsen går för vad vi tycker är rimligt utan att det blir psykiskt påfrestande & tar för stor del av ekonomin för att kännas värt det. Samma glädjekvot anser vi för oss går att fylla till ett mycket mindre pris på närmare håll.
▫️
Mat lagar vi i storkok & sedan tar fram från frysen för att värma. Matlagning sker annars mestadels 1-3 dagar i veckan då vi sparar tid, energi & pengar på detta sätt.
 ▫️
Att ha oändligt med leksaker anser vi kunna inverka negativt på kreativiteten. Samt att kunna bli stimulerad direkt via en skärm istället för att kreativt behöva aktivera hjärnan till att hitta på en lek.
▫️
Vi har inga tv-kanaler. Skärmtid vill vi använda som att mysa en stund tillsammans. Men jag ser hellre att vi leker tillsammans större delen av en fredag/lördagkväll. Självklart kommer vi visa barnprogram & filmer, men det är inget jag hoppas blir flera timmar åt gången eller ens varje dag. Som liten växte jag upp utan några av de nya "coola" kanalerna alla andra i klassen hade. Det gjorde att jag hamnade lite utanför. Jag hade heller ingen tv på mitt rum förrän jag var uppe i tonåren & då var det enbart för att ha en spelkonsol, inga tv-kanaler. Det bidrog till att jag bevarade & bejakade min kreativitet istället. Men biten kring utanförskapet mitt barn kan få känna oroar mig.
▫️
Under ett par år har jag jobbat som underhållar epå barnkalas & stora familjeevent där jag rört mig med allt från bebisar på några månader till barn som ska fylla 13 år. En genomgående röd tråd som jag sett är att barn ofta dras till sådant som inte är det bästa för vår miljö & ett hållbart samhälle. Vilket absolut inte är konstigt. Barn är öppna & ärliga, många förstår inte sambandet eller tycker det är tråkigt & struntar i det. Vad som marknadsförs mot barn är ofta sämre, men det är sådant som för min generation & andra funnits där hela livet. Det har normaliserats sedan vi var små & blir därav normbrytande att välja bort. Ett exempel var på en familjedag jag medverkade där de stolt erbjöd ekoglass till alla barn. Eventet var marknadsfört som hållbart & barnvänligt, men på invigningen släpper de iväg ett hav av 100-tals ballonger rakt upp i luften. Även om dessa är "ekomärkta" känns det som lite dubbelmoral.
▫️
Och på tal om ballonger är det ju något i princip alla barn vill ha. Jag tycker personligen det är jättefint, men vad händer egentligen med dem sen? Hur ska jag kunna neka mitt barn en ballong på ett event eller framförallt att ha på sitt kalas?
▫️
Att barn & att ha kul förknippas med socker är inget nytt. Det erbjuds läsk & saft att dricka. Godisregn för att locka familjerna. Godispåse ska det vara innan hemgång från kalaset. Sockret & barndomen går hand i hand genom normsamhället. Jag minns själv som liten hur jag i mina tankar satte idiotstämpel på barn & dess familj där det låg en frukt i godispåsen istället för någon större godis.
▫️
Varken jag eller min man går till frisören utan klipper istället varandra. Nu har vi båda visserligen valt att ha väldigt enkla frisyrer båda två, men det är ändå aningen normbrytande & jag är rädd att sådana uteblivna situationer ska ge mitt barn färdighetsbrister.
▫️
Vi storhandlar hellre en gång i månaden än åker till affärer då & då eftersom det är känsligt & jobbigt att exponera sig för all marknadsföring & alla prylar som trycker på.
▫️
Att leka riddare, jedi & superhjälte är något många barn tycker om att göra. Men vi är mycket skeptiska till realistiska krigsleksaker. Att barn ska hålla en replika av ett riktigt vapen i sin hand & "leka krig" där det skriks "Jag dödade dig!" känns för mig så bissart. Jag förstår var spänningen i leken finns, att det inte ligger i själva våldet utan att smyga runt, springa, känna gemenskap & "samla poäng". Men jag oroar mig för att han ska leka med barn som har dessa vapenleksaker & sedan vilja ha.
▫️
Både jag & min man älskar Disneyfilmer, men inte alla prylar som produceras kring dem. Företag som köper in licenser för att kunna sälja sina rent ut sagt skitprodukter. Ofta dåliga matvaror med massor av tillsatser & socker i plastförpackningar. Små plastleksaker & engångsartiklar m.m. Även att köpa det som Disney själva tillverkat kan bli svårt då mycket av det är plast. Samt att jag önskar kunna uppmuntra honom till att välja glass utifrån vad han tycker är gott - inte efter vilken karaktär som syns på omslaget.
▫️
Det här blev ett långt inlägg med många blandade tankar, men jag ville dela med mig & kanske finns det någon som känner likadant? Eller som redan går igenom detta?
barn förälder minimalism minimalist
1 kommentar
Anonym

Vilket bra inlägg med många bra funderingar. Vi har två barn, 4 och 1,5 år som vi valt att i så stor utsträckning det går undviks socker för. Först efter 3 års ålder har vi släppt mer när vi är borta men hemma bakar jag till 90% sockerfritt och han får inget "vanligt" godis. Jag brottas också med det tankar kring utanförskap som du. Det är inte lätt men jag väljer att tänka att mina val är bra val jag gör för mitt barn och önskar att fler ska rätta sig efter mig och mina val än att jag ska rätta in mig i ledet av sockersjuka barn. Lycka till med ditt föräldraskap ❤️

Svar: Håller helt med ditt resonemang, vill känna styrkan i de tankarna. Tack så mycket ❤ Underbar väg du väljer för dina barn ❤
minimalistinnan.blogg.se