10 föreställningar om minimalister

 
 
Att benämna sig som "minimalist" väcker ofta reaktioner. De senaste åren har dock termer som downshifting & frivillig enkelhet fått en ökad spridning & banat väg för kännedom om minimalism & minimalistisk livsstil. På ett sätt är det skönt att den här livsstilen blivit aningen mer känd än hur det såg ut 2013 när jag först blev en aspirerande minimalist. Samtidigt har det gjort att i paketet har det vuxit fram en viss stereotyp & föreställningar kring hur en minimalist är & lever, eller ska vara & leva.
 
Eftersom det finns så många olika minimalister går det inte att kalla dessa stereotypiska normer som vuxit fram för myter. Så jag väljer att kalla det "föreställningar" istället. Tyvärr är det inte bara de som tagit till sig minimalismen som drabbas av detta. Många nyfikna väljer att backa redan i dörröppningen pga att de stöter på vad som nästan ses som regler för att få träda in i en minimalistisk livsstil.
 
Här har jag listat 10 sådana föreställningar.
Och jag hoppas med detta inlägg kunna hjälpa till att bryta ner normperspektivet & den här "mallen" som börjat etablera sig framförallt i media.
 ▫️
  • Endast äga 100 saker (eller helst mindre)
Att alla minimalister håller koll på sina ägodelar genom att räkna dem & låta ett specifikt nummer helt styra om en pryl ska få stanna är inte sant. Jag har enbart räknat innehållet i min garderob & detta var pga att jag ville visa att en minimalist inte måste hålla sig till Project 333-metoden. Som theminimalists många gånger påtalat - det går att vara minimalist & äga 2000 böcker. Det är inte antalet av något det handlar om - utan att dina ägodelar ska ge dig sann glädje, användas & utgöra ett behov i ditt liv.
 
De minimalister som väljer att räkna sina ägodelar & förhålla sig till ett visst nummer har fått stor uppmärksamhet i media pga att det är otroligt kontroversiellt & skapar reaktioner. Samtidigt som det ger en bild till allmänheten att minimalism måste vara "extremt".
 
En del backar & säger "Jag kan inte bli minimalist eftersom jag älskar att...". T.ex. måla, & äger kanske därav redan 100 saker eller fler som kretsar kring sin hobby. Men det är just detta som minimalism handlar om - en person som älskar att måla ska frigöra plats & tid i sitt liv genom att eleminera det som inte har med det hen älskar att lägga tid på för att få plats till det som förgyller livet.
 ▫️
  • Bor på extremt begränsad yta
När minimalismen blir en livsstil hittar den sig in i alla områden av livet. Men det innebär inte att vi ska minimera för minimerandets skull - en minimalist bör alltid med handen på hjärtat välja utifrån sina behov. Det handlar inte om att flytta ut i en vinterbonad stuga, bygga ett tiny house eller hitta en lägenhet på minsta möjliga kvadrat att klämma in sig &/eller familjen i.
 
Jag & min man gick från att bo i en lägenhet på 58 kvm till att flytta ut till ett hus på 103 kvm med källare. Inte blir vi mindre minimalister för det - tvärtom. Den livsstil med de intressen & hur vi vill leva passade inte i lägenheten & gjorde att vi hade det svårt att hålla den ordning vi önskade. I huset har vi möjlighet att utöva våra hobbies utan att det stör "vardagen". Vi kommer kunna odla & pyssla i trädgården, dansa genom natten till hög musik & utöva kreativa hobbies. Sådant som gör oss lyckliga & som vi inte hade möjlighet till i lägenheten.
 
Innan jag träffade min man var jag inne på att köpa eller hyra en bit mark & bygga ett "tiny house" på 15-20 kvm (eller hus-på-hjul som det brukar kallas på svenska). Den visionen passar inte längre in i det liv jag vill & lever idag.
 
Många minimalister upptäcker dock att de bor onödigt stort, men andra ser att de bor "helt fel" efter sin situation. Det kan t.ex. handla om att göra ett lägenhetsbyte för en öppnare planlösning, ett extra rum & närmare till familj &/eller fritidsintressen. 
 
Något som också allt mer blandas ihop som en titel för att vara minimalist är att leva som en digital nomad. Med endast ett par resväskor & att regelbundet flytta runt. Även om minimalism är mer eller mindre ett tvång för att kunna leva som en digital nomad har det ingenting med att kunna vara minimalist att göra.
 
Återigen handlar det om att hitta ett sätt att bo & leva utifrån sitt behov.
 ▫️
  • Sover direkt på golvet
En trend som intagit minimalismen både utifrån att minimera än mer ägodelar, men även ur ett hälsoperspektiv har varit att sova på golvet. Det här stämmer verkligen inte. Övergripandet antal minimalister har fortfarande en säng.
 
Jag & min man valde att skippa sängramen & istället sätta två resårbottnar på ben för att vi kände det underlättade städningen. Det finns alltså mellanting att göra.
 
Att vara minimalist handlar om att skala bort det överflödiga ur sitt liv & designa om sitt levene efter sina behov & hur en faktiskt vill leva. Är sängen överflödig ska den lämna, men är sängen omtyckt bör den möjligen få störst uppmärksamhet i sovrummet.
 ▫️
  • Endast använder Apple-produkter
Den här föreställningen är jag själv bidragande till. Men att vara minimailst har ingenting med vilket märke på teknikprylar en valt. Jag tror det blivit att många minimalister valt Apple pga att det anses hålla längre & vara aningen enklare att arbeta med, men detta är en smaksak precis som allting annat.
 
Min personliga åsikt är att prylar aldrig bör definiera en person eller sätta en identitet.
 ▫️
  • Reser jorden runt
En hel del minimalister utmärker sig genom att resa oftare & gör lite "större" resor. Detta grundar sig i att genom att ha frigjort både tid & pengar genom att inte gå på pryljakt hela tiden finns det resurser i tid & pengar att ägna sig åt resande. Men det är ingenting som säger att en måste ägna sig åt att fara tvärs över jorden efter att ha etablerat en minimalistisk livsstil.
 
Min man & jag känner inget behov & ingen önskan om att resa. Med risk för att låta inskränkt så trivs vi med livet där vi bor & att göra större resor skulle endast stressa oss. Vi älskar att lägga pengar på projekt hemmavid eller endagsresor & att förgylla vardagen.
 
Återigen tror jag att livsstilen digital nomad blandas ihop med att vara minimalist & därför har denna föreställning uppstått likt en norm.
 ▫️
  • Skaffar inte barn
"Det är lätt för dig som inte har barn att vara minimalist!"
"Men jag kan aldrig bli minimalist, jag kan inte ta alla barnens leksaker!"
 
En punkt som gör att väldigt många tvärstannar i dörren & smäller igen den. Men att ha barn & vara en familj är inget som utgör ett hinder för att leva minimalistiskt - dock är det eller kan vara en utmaning. Här passar ordspråket "Ju fler kockar desto sämre soppa" in en aning. Såklart att det blir svårare när du inte endast har dina egna behov & dina åsikter att ta hänsyn till, men så är det väl egentligen kring allting i livet? Även när det ska bestämmas vad för mat som ska serveras till middag, hur ni ska spendera sommaren, vart ni ska bo...
 
Det är oftast alltid enklare att fly än att våga ta striden. Men det finns många familjer som lyckligt lever en minimalistisk livsstil.
 
Att ha frigjort tid genom att minimera ägandet av prylar gör ju att det finns mer tid att vara tillsammans.
Att inte varje helg åka till shoppingcentrum för att gå på pryljakt & reor skapar möjlighet för meningsfulla aktiviteter som kan vara fyllda med gemenskap & kunskap.
Och en av mina personliga favoriter - möjligheten att lära sina barn att värdesätta annat än materiella ting, inte enbart genom att berätta det utan genom att faktiskt visa det.
 ▫️
  • Endast bor i större städer
Av en anledning jag inte kan finna något svar på är det många gånger minimalister i större städer som får framträda med sin livsstil i media & därav har det bildats en stereotyp om att det är så en minimalist lever. Men det är inte alls sant. Många minimalister väljer att flytta till mindre orter & vissa rentav långt ut på landet.
 
Jag tror den här föreställningen även grundar sig lite i att i en stad, speciellt lite större städer, finns allt att tillgå runt hörnet. Alltså behöver en inte samma planering & kanske framför allt än mindre ägande. Att bo i en stad utan bil är kanske en självklarhet, medan det ute på landet genast skapar större problem.
 
Den återkommande slutsatsen om att en minimalist ska se utifrån sina behov. Det är inte minst prylar när hen dör som gäller. Minimalism är inte en tävling - det är ett redskap för att kunna skapa & leva det liv som en verkligen innerst inne vill utifrån sina behov & önskningar - inte samhällets normer.
 ▫️
  • Bär likadana kläder varje dag
Vad jag har märkt är det främst männen som blir drabbade av den här föreställningen. Att varje dag bära plagg likt en uniform, t.ex. mörkblå jeans & en vit t-shirt. Det här blir en något "extremare" form av vad minimalismens tanke kring garderoben är, dock är det såklart inget fel med att välja att bära en "uniform". Men återigen uppmärksammas detta pga det kontroversiella.
 
En minimalist bör bära sina favoritkläder varje dag. Med detta menas att det endast bör finnas kläder som är "märkta" som favorit i garderoben. Att sträva mot att bara välja mellan sina favoritplagg gör hela processen mycket enklare. Men det måste inte vara plagg som ser likadana ut. Inte ens en capsule wardobe (kapselgarderob på svenska) behöver ha uniformsliknande tillvägagångssätt när den utformas.
 
 ▫️
  • Är vegan & "hälsofreak"
Av någon anledning förknippas ofta minimalister med att antingen vara vegetarianer eller veganer. Den här föreställningen uppkommer säkerligen genom det att många som anammar en minimalistisk livsstil blir med mervetna om miljöaspekter & sin inverkan på naturen, samt får tid till att tänka på den egna hälsan. Men långt ifrån alla är köttfria. Det finns ingen specifik diet för att kunna kalla sig minimalist. Inte heller måste du vara intresserad av träning & utöva yoga varje morgon. Många väljer att lägga en del av sin nyvunna tid på hälsa & träning när det inte finns prylar som ständigt ropar på uppmärksamhet, men detta är väldigt inviduellt.
 ▫️
  • Äger inga nostalgiska prylar
När en minimalistisk livsstil presenteras kan många yttra sig om att de själva aldrig skulle kunna bli minimalister pga att de inte vill göra sig av med sentimentala nostalgiska prylar. Men det är inte där kärnan ligger. Många minimalister har en såkallad "minnesbox" eller "nostalgilåda" där de förvarar sådant som de inte förmår sig göra av med för att det är minnesvärda saker, men som kanske inte riktigt platsar för användning i deras liv. Det här kan för många utomstående direkt verka motsägelsefullt, men oftast begränsar minimalisten sig till en eller ett visst antal lådor & bygger sedan inte på dessa. Minimalism handlar om att göra sig av med det överflödiga & det som inte tillför något - en låda nostalgi kan för många tillföra massor med underbara minnen & kärlek.
 
 ▫️
Den genomgående röda tråden i det här inlägget är att det finns inga etiketter, regler eller måsten kring en minimalistisk livsstil. Minimalister lever väldigt olika liv samtidigt som vi har grundvärden gemensamt - att frigöra tid genom att äga efter behov & på så vis kunna komma närmare det liv vi vill leva. En minimalist bör helt enkelt äga & omge sig med det hen behöver & finner mening med i sitt liv.
 ▫️
Vet du fler föreställningar om minimalister?
Dela med dig i kommentarerna! 😄
fördomar föreställningar minimalism minimalist norm normer stereotyp stereotypisk
3 kommentarer

Vad tycker familj & vänner?

 
I ett av mina första inlägg på Instagram (2015-08-03) skrev jag mycket kort om familj & vänners bemötande av min nya livsstil som minimalist.
 
"Varken familj eller vänner förstår eller stöttar mitt val att bli minimalist & viljan att leva mer genom mindre. Det gör vissa dagar ganska jobbiga & emellanåt kan irritation & konflikterna hänga i luften. Men jag hoppas att de en dag ska finna inspiration i vad jag gör & gjort."
 
Nu har det gått ett par år sedan dess & jag tänkte berätta för er om vilka förändringar som skett. Jag hoppas att det ska kunna inspirera & ge hopp till er som blir motarbetade av er omgivning ❤️
 
 ▫️
 
När min minimalistiska resa först började under andra halvan av 2013 var det inget som jag egentligen berättade för någon. Jag bodde ensam i en etta i Slottsstaden i Malmö, som svämmade över av prylar. Min inkörsport till minimalism var mättnad på prylarna & statusjakten, kombinerat med att hela lägenhetskomplexet var drabbat av ohyra & att jag kände mig kvävd. Jag satte igång med att rensa & i första taget slänga sådant som bara var rent skräp. Efter att jag nåddes av ett nytt sorts lugn när prylar åkte ut fortsatte jag rensa & började även sälja & skänka det jag inte hade användning för. Någonstans tidigt i den här processen kom jag över begreppet & livsstilen minimalism på nätet & började läsa & titta på olika YouTube-videos om ämnet.
 
Jag minns inte när eller hur jag presenterade det här för min familj & vänner, men däremot minns jag deras reaktioner.
 
 ▫️
 
Föräldrarna
Mina föräldrar har alltid haft olika syn på prylar & ägande. Medan min pappa på vissa plan är starkt minimalistisk & överlag inte intresserad av prylar & ägandet, är min mamma precis tvärtom & har alltid sparat på det mesta. Min pappa har varit den som gett pengar istället för prylar, eller bidragit / köpt sådant som jag verkligen önskat mig & behövt. Och min mamma har tyckt om att köpa små presenter lite hela tiden utan att det överhuvudtaget funnits en behovsanalys. Ett exempel är små prydnadssaker med fina texter & citat på.
 
Trots deras olikheter blev första reaktionerna från dem lika. De uttryckte en oro & nästan rädsla inför att jag gjorde något jag, enligt dem, bittert skulle ångra en dag, att jag var inne i en sorts fas. Ungefär som när jag var tonåring & experimenterade med olika klädstilar, musik & smink.
 
Samtidigt hade min pappa i bakgrunden en positiv inställning till att minska "skräpet" som upptog mitt hem, men han var uppriktigt orolig att jag skulle ångra mig. Ett tag trodde jag nästan de skulle be mig packa ner allt i flyttkartonger & skicka upp på deras vind för att jag sedan när denna "fas" var över, lugnt skulle kunna återförenas med alla prylar.
 
Det blev helt enkelt lite av en kulturkrock & även om de aldrig kritiserat mig alltför hårt har jag fått stå på mig. Speciellt när det uppstod enorm irritation runt jul & födelsedag pga att jag önskade mig ingenting.
 
Idag är de enormt positiva till min minimalistiska livsstil då de fått se hur lycklig det gjort mig & att det inte handlar om något självplågeri eller extrema utmaningar i subtraktion när jag gjort mig av med prylar. Faktiskt har de själva börjat städa upp lite & berättar stolt om det. De har även börjat plastbanta & funderar lite kring miljöfrågor.
 
▫️
 
Min lillebror
Precis som mina föräldrar var min lillebrors första reaktion & åsikt att jag skulle ångra mig. Det fanns ett uns av irritation & vilja att himla med ögonen åt den här märkliga idén som var så tvärtemot den han kände mig som.
 
Lite mindre än ett år efter att jag börjat med minimalism flyttade han till en egen lägenhet. Den var snabbt fylld av prylar, dock inte alls på den extrema nivå som jag haft. Han hade länge haft en dröm om att bli journalist, helst av allt frilansjournalist & nu hade han börjat lockas av att kunna leva i en frihet av att resa runt. Snart kom livsstilen digital nomad till hans kännedom.
 
Om jag minns rätt så var det efter att han den hösten gjorde en fantastisk resa helt på egen hand & gick ner över 50 kg, som han började fundera kring & bli sugen på minimalismen. Det började med att jag berättade för honom om hur jag lyckats sälja mycket saker via @traderacom & fått in stora summor. För det dröjde inte länge innan jag hjälpte honom komma igång med sin försäljning där.
 
Idag har han sedan ca ett år sagt upp sin lägenhet, sålt & gett bort alla möbler & prylar. Reser med två väskor genom hela Europa & arbetar som frilansjournalist inom sport. Jag har skrivit ett inlägg om det tidigare.
 
Jag kan lite blygsamt, men stolt säga att jag introducerade något som gjorde drömmen till verklighet. Och det är min bästa gåva till honom. Vi pratar ofta om livet på ett sätt vi inte gjort innan när ekorrhjulet & prylar stått i fokus & har en väldigt fin relation som jag värdesätter något så väldigt högt.
 
▫️
 
Exet
När jag blev en aspirerande minimalism var jag i ett väldigt olyckligt förhållande som särbo. Det fanns inga planer från hens sida på att vi skulle flytta ihop & vi träffades ca en gång i månaden trots att vi bodde ca 15 minuter ifrån varandra med bil (en timme med cykel).
 
Rensandet, fokuset på det & mitt nyvunna brinnande nyfikna intresse för minimalism gjorde att jag släppte lite taget om hur deprimerande relationen var. 
 
När jag presenterade hur glad den här omställningen gjort mig & jag äntligen efter mycket om & men fick hen till att vilja titta förbi i min lägenhet möttes jag av en reaktion som att jag blivit sinnessjuk. Det blev en enormt negativ effekt & jag kände att istället för att börja bygga något nytt tillsammans så sprack det ännu mer.
 
Efter ett par år var jag fortfarande kvar i relationen, men vi gled bara ifrån varandra allt mer. När vi i något desperat undermedvetet försök till att rädda relationen valde att åka på semester fick jag inte vara med & bestämma. Hen skulle överraska mig. Det blev en vistelse i Ullared med stughyrning under 3 dagar. 
 
"Nu ska vi bota dig, för här kommer du inte kunna motstå att handla. Så fyll nu vagnen!"
 
Jag minns fortfarande orden & hur allvarlig hen var. Att det här var "sista chansen", nu skulle den onda anden drivas ut ur mig, jag skulle befrias. Men istället blev jag upprörd & ledsen inombords. Jag insåg där & då att det här kommer aldrig någonsin fungera.
 
Medan jag ville odla, vandra i naturen & prata om livet satt hen på Blocket & drömde om allt större & kraftigare bensinslukande bil, beställde varje månad diverse små gadgets som sedan bara låg i ett hörn, & hen konsumerade skräpmat & tv som aldrig förr.
 
I slutet av den sommaren hade jag tagit beslutet att jag skulle bygga mig ett tiny house & bo där själv.
Mindre än ett år senare ställer jag hen mot väggen i en sms-konversation om vår relation som slutar med att vi inte pratar på nästan en vecka. Därefter får jag ett sms om att vår relation är över, men ändå ska fortsätta (många frågetecken kring det från min sida). Jag ser det som min väg ur denna destruktiva situation som varat i nästan 6 år & väljer att inte svara. Sedan dess har vi inte haft någon kontakt.
 
Relationen klarade inte min omställning. Även om det där & då var mixade känslor kring hela situationen vet jag idag att det var det bästa som kunde hända för vi hade ingenting gemensamt längre.
 
▫️
 
Vännerna
Jag har enbart haft vänner periodvis i mitt liv. Det finns t.ex. inga barndomsvänner eller ens vänner från högstadie & gymnasie. Utan alla har de kommit & gått genom livet.
 
När minimalismen trädde in i mitt liv hade jag en ganska fin skara av vänner & bekanta som varit med mig i uppemot fyra år.
 
I processen att rensa började jag finna mig själv som om jag legat begravd under alla prylar. Jag valde att byta klädstil & slutade sminka mig då jag insåg att det var vad jag verkligen ville & det fick mig att må så mycket bättre. Jag slutade även att färga håret i olika färger eller bära färgglada peruker.
 
"Du var mycket roligare när du klädde dig alternativt.
Det var alltid så spännande att se vad du skulle ha för nya kläder.
Jag tycker du har blivit så mycket tråkigare nu."
 
Där var många av dessa "vänner", bekanta & ytligt bekanta som helt & hållet gick upp i rök efter att jag slutade klä mig alternativt till vardags. Även om mina förändringar inte skedde över en natt & jag uttalade mig aldrig ens om minimalismen.
 
En hel del blev dock otroligt glada över att de kunde ta del av & köpa prylar som jag gjorde mig av med. Samtidigt som de inte gillade att jag "gav upp" mina ägodelar. Där blev en sorts negativ syn på mig. Jag förlorade det värde jag haft i deras ögon. När prylarna & statusen försvann, & endast mitt nakna jag stod kvar var jag inte längre intressant.
 
Samtidigt som det här var otroligt psykiskt pressande så kunde jag nu reflektera över ordet vänskap & jag började rensa upp i mina kontaktlistor på både mobil & sociala medier.
 
Efter några månader satt jag en kväll i min lägenhet helt ensam med februarimörkret utanför & det sköljde över mig med en ensamhet likt en stor tung filt. Jag insåg & vågade erkänna att jag hade ju inte ens en äkta vän. Det var ingen som hörde av sig, ingen som var intresserad av att träffas när jag tog kontakt. För nu hade min fasad ändrat karaktär. Ingen ville vara med mitt riktiga jag. Samtidigt som det slog mig hårt var den där tunga filten väldigt värmande med sin sanning. Jag kände mig stärkt & på något sätt befriad. Nu hade jag ju faktiskt ändå gjort ett eget val & jag vågade stå fast vid det - för det gjorde mig lycklig. Jag hade hittat min väg nu.
 
Idag har jag fortfarande inte kontakt med någon från den tiden & jag har nu endast ytligt bekanta. Jag har nog hittat tillbaka till den jag verkligen är då jag alltid egentligen varit väldigt ensam & trivts med det. Den vänskap som jag fått känna på genom prylar & status är ingenting jag har längtan till. Idag kan jag känna en mycket större & starkare gemenskap & äkthet genom likasinnade på Instagram & alla underbara följare (som jag känner en stor ödmjukhet inför att ha!)
 
 ▫️
 
Min man
Vi träffades via en dejtingsida & på första dejten var vi båda väldigt öppna & ärliga mot varandra. Jag berättade att jag praktiserar minimalism & har en passion för ekotänk & klimatfrågor. Även om vi på vissa plan direkt passade så bra tillsammans fanns det stora olikheter. Vi båda hade en önskan om att få bo på en plats med natur & kunna odla i sin trädgård. Men på biten minimalism blev svaret "Bara så du vet kommer jag aldrig någonsin att bli minimalist". Egentligen förväntade jag mig ingen annan inställning heller, speciellt inte första gången livsstilen presenteras.
 
Vi fortsatte träffas & för att imponera & göra inttryck på mig valde han att städa undan i sin lägenhet, & göra den mindre invaderad av synliga prylar. Det dröjde dock inte alls många dagar innan han själv insåg hur skönt det kändes & hur han med ens trivdes bättre med något mer öppna ytor & att mindre saker slogs om synfältet.
 
Tillsammans plastbantade vi först köket & sedan resten av hemmet. Vi städade ur lägenheten, förråd & garage.  Först ville han inte ta på sig en titel, men nu säger han stolt "Jag är minimalist" & presenterar oss som minimalister när det pratas om livsstilar.
 
Det som är riktigt intressant här tycker jag är hur han genom att prova på fick en insikt. Något som går emot allt han tidigare praktiserat, men som föll honom i smaken. Han vågade bryta upp en aning & göra en förändring som gjorde att han slutade att hela tiden förlägga saker & varje morgon behöva leta efter något innan det blev en stressig resa till jobbet.
 
Även om jag hade kunnat rensa ut otroligt mycket mer från vårt hem så är vi ändå på en fin nivå tillsammans där båda trivs & mår bra. Vi åker inte & shoppar utan spenderar tid med varandra & glädjs åt det vi har.
 
 ▫️
 
Svärmor & min mans släktingar
Min man var väldigt ivrig med att vilja dela med sig av sin nyfunna lycka i att praktisera minimalism, något som gjorde mig aningen orolig då jag hade min erfarenhet från familj & vänner. Det mottogs med allt annat än positiva reaktioner. Ingen förstod riktigt från början, för varför skulle en vilja göra sig av med saker? Det blev bestörthet när han berättade om vilka summor han fått in på att sälja saker. Helt enkelt lades det mer värde i att prylen nu inte fanns i lägenheten eller förrådet, än att den hade inbringat pengar som skulle kunna glädja i nuet & framtiden.
 
Jag kände ett litet obehag & tyckte alltid det var jobbigt när detta togs upp då det var så tydligt att detta var en idé han fått sedan han träffade mig.
 
Precis som från mina föräldrar var hans släktingar inställda på att han skulle ångra sig.
 
Men tiden gick & när han presenterade att vi sparat ihop 100.000 kr på b.la ha sålt sådant vi inte använder mottogs det chockartat, men med en stor glädje. De förstod inte hur det kunde vara möjligt. Jag tror det var här som de flesta faktiskt såg något positivt i det vi gjorde.
 
Svärmor uttryckte sedan en önskan om att rensa undan i sina förrådsrum i källaren på huset. Vi hjälpte båda till & sedan tog min man även tag i garaget. Den tacksamhet, lättnad & sanna glädje med tårar som hon uttryckte efter att hon fick se resultatet var helt underbar.
 
 ▫️
 
Våra gemensamma vänner
Jag & min man har ett par gemensamma vänner som redan från början lärt känna oss som att vi är minimalister & plastbantare. Ibland kan de anmärka med ett litet skratt "Nej visst, ni är ju minimalister/plastbantare". Men här har det inte alls blivit "en grej" av att vi har den här livsstilen & jag tror det är för att de aldrig sett någon omställning, samt att det är inget vi egentligen pratar om.
 
 ▫️
 
Det är verkligen kämpigt & tufft när personer vi älskar & bryr oss om motsätter sig det som vi säger gör oss lyckliga. Men att aldrig tvinga på någon sina värderingar utan istället låta de positiva förändringarna få tala för sig är det bästa råd jag kan. I de fall det inte fungerat för mig har det såklart varit jobbigt, men samtidigt säger det sanningen om relationen till personen.
 
Fortsätt att vara du ❤️
familj minimalism minimalist vänner vänskap
5 kommentarer

Barnbarnets första gåva

 
✨Redan ordnat med ett par julklappar som slagits in i enbart återbrukat material 🎁 Har som mål detta året att endast ge en julklapp per person & inte köpa något för att ordna med inslagning 😊✨🎁✨ Dessa två böcker ska lillen ge till sin mormor, morfar & farmor 👶❤️💕
 
 
barn gåva julklapp minimalism minimalist present
1 kommentar